Sedan det blev sommar

Hej Hedvig,
 
Det här med bloggbrev dog ut alldeles för fort. Men nu är jag på det igen. Ska försöka åtminstone. Jag skyller på de där 200%:en jag pluggar. Och en gryende konstant trötthet som måste omvandlas till snällhet, ork och mjukhet snart. Men om en vecka ungefär är det juni och jag ska påbörja ett 75%:igt jobb på Länsstyrelsen. Det hela känns orimligt vuxet och otryggt och lockande och spännande. Allt jag längtar efter är ju Gotland. Ljuset och kalkstenen, det bara och karga, det lummiga och omfamnande gröna. Men om en vecka som sagt är det Gotland för lång tid framför. En vecka kvar att både härda ut men också krama hejdå för nu. Kanske blir jag kvar till nästa år ungefär. Vi får se var livet bär. Idag tänkte jag mest ta de bilder på telefonen som närmst till hand. Främsta anledningen finner vi i den konstanta tröttheten. 
 
Jag tar så sällan upp telefonen och tar en bild. Nästan hälften av de som finns på mobilen är halvkassa försök till att fota Ingos helsvarta lurv till ansikte där inte ens solen verkar nå ögonen. Men här kommer fyra bilder från vårt hem. 
Häromdan tröttnade jag på installationen i stringhyllan. Det är så farligt med vårt hem i allmänhet och en stringhylla i synnerhet. Farligt att hamna i det där teakträsket som ljuder sent 00-tal och indieretro. Korgen är en gammal fiskekorg från Herrvik; fint att den får stå i solfönster och tänka på Östersjön va? Skulpturen och den lilla skålen (?) hittade jag en slänghög för keramik på Capellagården. Saknar den där slänghögen. Har ju ändå hittat några av mina bästa små konstverk just där. Ratade av konstnären själv.
Den här hörnan har blivit något form av avlastningsbord för tillfället. Allt jag inte vet vad jag ska göra av. Färger jag inte tycker riktigt är vårt hem men som jag ändå älskar. I väntan på att vi hittar det rätta linneskåpet som kommer bära allt kökets porslin så. 
Har jag sagt att vi köpt en superdyr säng? Tom den galningen har propsat. Den är så olidigt ful och stor tyckte jag först. Nu lever jag med det. Eller lever: ÄLSKAR. Jag sover som ett barn varje natt. Men faktum kvarstår: benen. Vad gör man: någon människa där ute måste ta tag i att börja göra sängkappor för kontintalsängar. Denna marknad som ligger framför dig människa. Och så lämnar vi sängen och blickar uppåt. Mobilen ovan sängen är ett resultat av påskpyssel under påskafton. Ihop med Miriam och Fanny skapade vi också därmed en färgpalett för hemmet. Det är lite med mobilen i huvudet allt i bilden ovanför måste ner i kartonger så småningom. De får komma fram i ett annat hem där de kan få sin rätt i framtiden.  
Slutligen ville jag bara kasta in denna. Det är så kul att jobba med omaka porslin i större mängd av god kvalitet. Blå eld ihop med grönt Höganäs till exempel. 
 
Men nu, Hedvig, tar tröttheten över. Jag ska rulla ihop mig som en boll bredvid Ingo. Läsa en bok. Vi hörs <3
/Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0