Projekt: Sommarlov

Såhär skrev jag i ett utkast till dig från den åttonde juni tidigt på morgonen:
 
Jag har börjat sommarjobba. Ska bo i en husvagn hela sommaren och åka hem till Gammelgarn på helgerna. Mår så bra av att vara här. Kan andas. Det känns nästan onaturligt att sätta sig vid datorn när det skett av tvång innan 7 varje morgon det senaste året.
 
Vaknar av mig själv vid 6-tiden och sitter ensam vid köksbordet. Läser i en gammal helgdel i Gotlands Allehanda om två systrar som reste till Zanzibar på 80-talet efter uppväxten på Gotska Sandön. Kände att jag, precis som de gjort, också ville starta ett hotell tillsammans med bybor på en avlägsen plats. Skriver in Stugvärd STF i google. Testar PHD Landscape Architechture Germany. Skriver bara Andalusien. Jag som inte velat röra på mig på länge vill nu bara det. Dagdrömma. Kanske finns det tid nu och då representerar drömmeriet återkommenade energi. Kanske är det den oro som ofta i river i en och som kommer ur tvivel på den egna livssituationen. Än kan jag inte avögra. 
 
Nu har det snart gått en månad sen jag skrev det där ovan. Jag lider ju av myror i benen. Alltid projekt. Så många bollar i luften som möjligt. Önskar ibland det bara gick att koppla bort. Jobbar; kokar körbärssylt; går ut på promenad; kokar blåbärssylt; kokar rödvinbärssaft; går på promenad. Jag vill njuta av sommarlovet. Försöker fånga sommaren i fysiska minnen: kalla dopp, stanna cykeln för att se de brandgula kungsfåglarna leka i buskarna. Jag försöker att låta mig själv vara kreativ utan att vara produktiv. Lära mig njuta av blommorna utan att plocka, arrangera och placera dem. 
 
På jobbet har håller jag dagligen i guidade turer. Väddklint, gulmåra, smällglim, färgkulla. Visar barn hur de ska klämma sönder johannesörtens knoppar. Kupar händerna så att de kan se flugblomstrets blommor tydligt avteckna sig mot handflatorna.  
 
Tvättar håret en gång i veckan. Kanske duschar lite för sällan. Använder samma bomullströjor dag efter dag. Jeans till det. Ja, utom senaste veckan efter att jag brände mig på låren från min första och hittills enda stranddag. 
 
Ingos mustascher har blekts i solen. Nu ligger han, den trygga punkten, bredvid mig. Vid mina fötter liggar Elsa. Äter snabbt de popcorn som jag råkar tappa. 
 
Jag längtar till att du ska komma hit. Ser fram emot att se dig i ögonen och känna att det finns tid för varandra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0