Ett meddelande från Stockholm

Kära Hedvig,
 
Jag befinner mig i Stockholm och mot fönstret smattrar regnet. Imorse stod jag fascinerat och tittade på myrstigen av människor över gärdesfältet. Så mycket människor - hur står de ut, kan jag inte låta bli att tänka. Fast din stad är ju ännu större - hur står du ut?
En stund senare gick vi ut i snödiset och jag var nära att ringa Tom bara för att berätta hur fint Stockholm är i snö. Skillnader sen innan jag hade hund blir nästan mest påtagliga när jag reser, en stad känns alltid så inkluderande  med Ingo vid min sida. Det där att möta människor i stunden - en öppen konversation med främlingar som tillhör den här staden. På vägen hem välte Ingo en snögubbe och sen kom regnet. Men igår, efter att vi hade skiljts åt, så njöt jag av Stockholm. Jag åkte till Millesgården och det där att ha helt egen tid känns så hundraprocentigt lyxigt mvh småbarnsmorsan. Egenligen vill jag här göra en utläggning om varför och hur spännande besöket på Millesgården var, men känner att det är ett sidospår jag ska berätta allt om - så bred dig- en annan dag. Det jag istället tänkte fokusera på var hur vackert det var. Och genialt. Tänk att det för hundra år sen var en graniklippa rakt ner i vattnet. Men att Millessanna ville skapa sig ett Arcadien, eller kanske än mer likt de terrasserade renässansträdgårdarna utanför Florens. Alldeles nyss läste jag att Carl Milles tidigare samma år som klippan köptes funnit fascination i Böcklins Toteninsel - ändå så bra liknelse.
Släng dig i väggen Glyptoteket!
 
Hörs snart!
 
Din vän 4-ever
Hanna
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0