Att minnas 2017

Kära Hedvig,
 
Att skriva föregående inlägg till dig var något jag bestämde mig för redan nyårsafton 2017. I min telefon har jag sedan 2014 sammanfattat årets framgångar och erfaranheter samt satt upp mål inför kommande år. När jag satt där på nyårsdagens förmiddag kunde jag inte komma på något av värde jag erfarit under 2017; jag hade träffat mina vänner mindre, flyttat många gånger, prioriterat skola framför allt annat, gått otaliga timmar med Ingo och mest mindes jag de ruggiga dagarna. Visserligen hade jag ju åstakommit att plugga på dubbel fart hela året. När jag berättar det här måste du ha i åtanke att jag precis hade haft en omskakande julhelg bakom mig och med stressutslag som eksem runt ögonen hade jag svårt att hitta tankarna bortanför det som fanns där och då.  
 
Hur hade mitt 2017 egentligen varit; var det så intetsägande som jag mindes det? Jag tittade igenom de få bilderna jag kunde hitta i telefonen, läste igenom lite gamla anteckningar och plötsligt nystades ett annat år upp för mina ögon. Jag hade inte bara förträngt det tråkigt jobbiga utan även det jävligt bra, roliga och spännande. Och det var då jag bestämde mig för att göra det här. Börja skriva, för jag vill minnas även de stunder jag mår bra i vardagen då 
ingentingen händer
mer än att det är sol
och forsythian precis slagit ut
och Ingo är extra medgörlig
och Tom har köpt rosa och röda tulpaner.
 
När jag väl kom igång gick det fort. Såhär ser min sammanfattning ut:
(mvh arkitekten som uppenbarligen ej kan stava till sitt yrke)
(obs den tredje sista punkten kommer vi ALDRIG tala om, tack på förhand)
 
Min plan var att jag skulle berätta för dig, Hedvig, om de här sakerna i tur och ordning. Och varför inte börja i den ordning som listan följer. Därför börjar vi idag med min, förlåt, vår lägenhet:
 
Att köpa en lägenhet tillsammans med någon som 24-åring är kanske helt jävla från vettet? Jag vete fan men fan vad bra vi har det just nu och tänker inte ifrågasätta livsval och så vidare. Men vi gjorde det i alla fall - köpte en lägenhet. Du hjälpte oss att flytta in, tackar såhär i efterhand, så du har ju sett den som den var då. Innan solen hade gått ner idag tog jag fram min lilla digitalkamera (som jag köpte i höstas i syfte att dokumentera mitt liv då jag aldrig fotar med mobilen // yours truly socialamediavägrare). Så här kommer ett hav av bilder på vårt hem. Egentligen handlar ju inte det så mycket om 2017 men fint att få dokumentera och visa processen att boa in sig.
Häng med!
 
När farmor flyttade in på demensboendet förra året började hennes tillhörigheter delas upp mellan oss. Det finns något brutalt skavande med det. Men när jag ser tavlan tänker jag ändå på farmor som hon var innan suset och det är väl fint att bli ihågkommen så mellan besöken. Hur som bytte jag allt arv mot denna Tage Töning-tavla. Den och en björn i trä var allt jag ville ha. Elsa hade dessvärre tydligen ätit upp björnen i flyttstöket. Att det var det enda stämmet inte riktigt eftersom dessa klåpaktiga fingrar la beslag på massa saker som skulle ut på loppis i somras.  
 
Jag har haft lite smått PANIK över hur gulligt och teakigt och 50-tal allt blivit trots att jag försökt bromsa. Jag vill ha ett elegantare hem, tips mottages gärna. 
 
Ingo ba vaaad gör duuu mammaaaa
 
Och sen i vanlig ordning dök Elsa upp. 
 
Jag fotade bordet även efter att ha vikt tvätten men tyckte det såg ut som ett LEVANDE hem här. 
 
 
Här är då mina försök till elegant. tips: plockar alltid kvistar på stranden med Ingo på morronen. 
 
Varning för färgbomb i köket pga älskar färg i kök efter år av högblanka köksskåp. I övrigt är köket exakt lika fult som sist du var här. Jag envisas med att ständigt påpeka kökets fulhet i rädsla att bli bekväm. 
 
OKEJ det var allt från dagens hemma-hos-visning. Imorgon har jag förberett ett inlägg som den bloggare jag är (en gång var) med punkt två. Ska bli så kul att visa dig en del av min pv genom att visa när vi var Israel sist.
 
Saknar dig massor nu. Kanske kan vi ringas snart?
 
P&K
/Hanna
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0