Den månaden jag spenderade på en bondgård

I aprilmånad i år åkte jag på vad som kallas wwoof:ing. Jag åkte alltså till en helt månad till en bondgård i södra tyskland. Alla borde verkligen prova på att wwoof:a men kanske ta med en kompis eller kolla i förväg att det kommer vara andra där. Jag hamnade med en gammal kvinna och hennes medelålders son. 
Landskapet i södra Tyskland är verkligen fantastiskt. Jag kan säga att det inte är kul att cykla i dessa områden, bara backar raka vägen upp på en kulle eller ner. Men vackert att titta på och trevligt att vandra i. 
 
Såhär såg mitt rum ut. Rummet hade en tillhörande katt som jag nu inte kan minnas namnet på. Det var jättejobbigt för mig som har ordentlig allergi. Mot slutat gav jag upp helt enkelt och dubblade bara min allergimedicinsdos. 
 
Det fanns självklart en massa djur. Grisar, lamm, kor, gäss, höns och några katter. Den här vistelsen var fantastisk på många sätt, delvis för att jag insåg att nä jag vill inte jobba med djur och jo jag vill jobba med växter.
På översta bilden är en kulting på ett halvår. På mellanbilden ser ni Maxi när han skulle in för slakt och sista är det hus där djuren väntar på att få dödas. Jag tycker inte det är fel att äta kött. Däremot är det med största sannorlikhet fel att äta det kött som en äter. Jag äter vanligtvis enbart fiskkött men Maxi kunde jag äta med gott samvete. 10 år gammal, med ett fantastiskt liv bakom sig. Däremot skulle jag aldrig vilja titta åt en av köttbitarna på sista bilden. För det är här allt blev jobbigt, och det är här det blir jobbigt att skriva om det. Jag drabbades av panik när jag såg dem med brutna kroppsdelar, bara låg utslagna på golvet. Som låg där i sitt eget urin med olika siffror sprayade på sina inte ens ett år gamla ryggar. 
 
Nu till något trevligare. På mornarna matades de två lammungar som behövde det med flaska. Så himla små och mjuka. Letade efter flaskan sen när den var slut. Provade sig fram genom att suga på allt inom räckhåll. 
 
Titta vad fina tvillingarna är/var.
Här får en en uppfattning om byn. Det finns liksom ingen tomt som i sverige mellan husen i bonnbyarna. De ligger istället tätt och bakom sen ligger vardera hems åker. 
 
Hela vistelsen var fantastisk på många sätt även om jag mest fokuserade där på datumet jag skulle åka hem. Jag uppskattar verkligen landsbyggden, nya lärdomar och lugnet. Men det blev lite för ensamt. På eftermiddagarna när jag jobbat de där dagliga 5 timmarna tog jag promenader. De blev sällan kortare än två timmar. Vissa dagar gjorde jag längre vandringar helt ensam som blev uppåt 5/6 timmar. 
Såhär såg min vanliga promenadstig ut när jag anlände i början av månaden. 
Och såhär grön var den 4 veckor senare. 
Något som är intressant med tysk natur i jämförelse med svensk är något jag ständigt hört men aldrig förstått innebörden av. Att vi svenskar ska uppskatta hur orört vårt landskap är. Herrejesus vi ska vara så TACKSAMMA på riktigt. Jag höll på att bli tokig av känslan att allt kändes så smutsigt, att aldrig få vara riktigt ensam för mitt där bland träden dyker plötsligt en cementerad stig upp och medvetenheten om att fler människor än djur passerar här. Längtan efter riktig natur blev större av att vistat i skogen. 
Nu till maten: mycket intressant. Jag slogs mest av hur de blandar kolhydrater med kolhydrater, något de flesta svenskar ba 
Först frukost klockan 9 bestående av vad som fanns, lunch klockan 13 vilket var ungefär pasta med potatismos och sen vart det inget mer. Allt med apfelsaft!! 
 
Saker jag fick ut av detta:
* Lärde mig ta hand om stalldjur
* Insikten om att  jag faktiskt är jätteallergisk mot alla djur
* Fick massa insikter om mitt liv/mig själv/livssituation
* Att jag är rätt renlig med tanke på att ingen brydde sig när katten kissade bredvid brödrosten under lunchen (!!)
* Jag har fantastisk uthållighet
* Insikten om att jag klarar mig prima utan internet
 
Nu kommer jag inte på något mer. När jag kom hem festade jag i en och en halv månad. Bara went cray cray för att få ut allt. Sen fick jag lite ångest över min livsstil och åkte till sverige en stund. Någon är visst aldrig nöjd...
 
/Hanna

Kommentarer
Postat av: Beatrice

Hörde om det där för några år sen när några på ett läger visade bilder och blev sugen, får kanske ta tag i det där nästa år eller direkt efter högskolan, för det verkar himla intressant!

2013-10-11 @ 16:35:56
URL: http://herbariumet.blogg.se
Postat av: Flora

shit vad fett!!

2013-10-15 @ 12:47:25
URL: http://florasblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0