en annan dag




i förrgår kväll skulle jag kunnat skrivit ett inlägg här om hur ensamt det känns att inte ha en enda trygghet. där någongång, kanske 10 minuter efter mamma åkt som jag insåg att det är såhär det känns att vara alldeles ensam. Nu låter det hela fruktansvärt dramatiskt men det var så jag upplevde min första natt helt ensam. för javisst har jag väl varit på en massa olika läger som liten, bott ensam på hostel, sovit ensam hemma/på landet men aldrig utan en människa att se till och få kontakt.
På morgonen var det sedan dags för min första arbetsdag. Den gick varken sämre eller bättre än jag trott. Det hela kändes så surrealistiskt - mycket eftersom ingen förstått vem jag var utan trodde att jag vanligtvis jobbar på motsvarande byrå i sverige. De andra förväntade sig därför att jag ska ha eget arbete att utföra och att relevanta reklamrelaterade meningar skulle poppa ut ur min mun. men alla är sådär snälla och tycker jag är så svensk och att min ögonfärg är så fin (lol). jag känner mig mer som ett barn under sjukdag som får sitta med än en faktiskt slitande arbetare.
jag slutade vid sextiden och åkte hem för att byta om eftersom jag skulle äta middag hemma hos julia och ernst. de hade lagat den godaste köttfärsåsen. tillsammans skrev vi vidare på deras öl/vin-bok för att sedan träffa vänner till julia vid namn axel och fred som bananskalat in på en spontan tågluff. efter att ha druckit god öl med tidigare nämnda kom grabbarna som skulle sova över hos mig. de fick lov att lämna av sig sina ryggsäckar i lägenheten för att vi sedan skulle hitta ett sista fint ölstället. vi var inte alls hemma sent men jag och max (som inte setts på 100 år) uppdaterade varandra tills klockan inte var många timmar innan denna arbetsdag började.
nu sitter jag framför datorn på jobbet med lite för röda sömnlösa ögon och inte en enda arbetsuppgift.

ps. jag ska ta med mig kamera ikväll.

Kommentarer
Postat av: M

Å, jag är så rädd för den där ensamhetskänslan, när jag tänker på att åka utomlands själv. Men egentligen är den ju ingenting att vara rädd för. Det är ju bara en känsla, och känslor är inte farliga. Dessutom är känslor som moln, de kommer och går, och man kan inte fastna i dem någonsin. Nya känslor, tankar, minuter, dagar kommer hela tiden.

Be strong, och kom ihåg att du ÄR stabil, och trygg, i dig, i din kropp.

2011-07-05 @ 16:10:55
Postat av: melwa

jag har säkert råkat skriva det förut, men: jag älskar den här bloggen.

det här var så himla fint skrivet.

2011-07-05 @ 17:54:00
URL: http://melwabythegarden.blogg.se/
Postat av: rike

so you live in berlin now?

haha, i'm from germany too and i'm not sure if my google translator translates everything right.

hope you have an amazing time.

for how long will you stay?

and can you speak german?

hugs <3

2011-07-05 @ 22:11:05
Postat av: linn

Hanna, du klarar det! vill höra om berlin. hur länge tänker du stanna?

2011-07-06 @ 15:05:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0